Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mamma’

Slog på din dator, försökte att få till nätverket på den men enligt felmeddelandet så finns inget nätverkskort eller så är en kabel felkopplad, jag gav upp bara att se ditt namn som jag vet att du själv skrivit in gjorde att tårar forsade, jag orkar inte hjärtat, jag är inte stark nog ännu. jag saknar dig så fruktansvärt mycket, fattar fortfarande inte att det är så här det ska vara i resten av mitt liv, snälla Kim jag ber dig jag vill känna din närhet. Hur ska jag lyckas att bli hel igen? Du finns ju inte med mig mer, jo jag vet att jag har tjejerna, maken och barnbarnen min mamma och pappa, men jag har inte dig mer och det finns inget som råder bot på det älskade Kim, min förtvivlade saknad är så stark.

Det känns skönt att gråta, att släppa ut min förtvivlan, det är ingen som ser mig, jag kan bara sitta här och vara mig själv, låta det som gör så ont komma ut, ventilera. Tänka, ja jag kan skrika också om jag vill. Fats det jag gör är att be dig finnas vid min sida, låta mig känna din närhet. Jag förstår inte hur du tänkte den dagen du gav upp, jag vill inte förstå hur det fungerar för då kanske jag själv ger upp ändå fortsätter jag söka efter svaren som jag aldrig kan få. Älskade hjärtat det skulle varit vi två mot världen, mor och son, hur tänkte du att jag skulle orka nu?

Allt vi hade tillsammans, alla tankar vi delat, bilder, sorger och glädjestunder, du bara gav upp dem. Vart är du nu? Finns det en himmel? Är du en ängel? Jag kallar mig en änglamor. Jag söker din röst i vinden, hoppas att höra några ord, men jag har inte fångat ett enda, jag har letat efter en bro att kliva över för att komma till dig, men ingenstans finns den väg som tar mig till dig. Jag står kvar på jorden och jag saknar dig. Älskade Kim det finns ingen enda som kunde ge mig så mycket inombords som du, snälla hjälp mig. Vart är du nu?

Älskad, saknad och aldrig någonsin glömd av din mamma

Min son, min underbare son

Annonser

Read Full Post »

Saknaden gör att mitt inre känns som det krampar, hårt och obarmhärtigt, jag älskar dig min ängel och nog förstår du väl att jag inte vill du skall vara död. Det känns så oerhört plågsamt att mista dig. Varför blev allt så här, blev du sjuk, hände det något inom dig? Varför talade du inte med oss andra, vi hade hjälpt dig vi hade gett vårt liv för dig. Nu saknar vi, jag saknar dig varenda dag i mitt liv, det är inte det liv jag önskat oss. Du valde att lämna oss och jag förstår inte varför, jag vill ju inte att du ska vara död. Tiden har gått snart närmar det sig 5 långa månader av sorg, du betydde allt för mig min älskade ängel och det gör du fortfarande men nu med en stor dos smärta. Jag har en inre längtan av att få träffa dig, få känna dina kramar och höra dig säga: Det ordnar sig mamma, men ingenting är mera så enkelt, Du gav dig av och lämnade oss i en evig förbannelse, det var ditt val. Önskar jag förstått vad som rörde sig inom dig men det fanns inte där att se, jag missade allt och nu är du borta. Jag lever, jag har valt att leva men inte utan smärta. Varje dag innebär smärta och förtvivlan för du var mitt älskade barn. Nu vilar du i Sunnes vackra minneslund och jag hoppas i mitt hjärta att du funnit ro och frid, jag önskar varje dag att änglamödrar smeker din kind och att du känner dig fri. För mig blir livet aldrig mera det samma, jag får vandra osalig här, men jag har valt att leva och då är det som det är. Jag besökte minneslunden igår och tände ditt ljus, jag bar en önskan att du såg mig från din plats i himlen, att du ser min kärlek till dig min älskade änglason.

Mamma


Read Full Post »