Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘död’

Slog på din dator, försökte att få till nätverket på den men enligt felmeddelandet så finns inget nätverkskort eller så är en kabel felkopplad, jag gav upp bara att se ditt namn som jag vet att du själv skrivit in gjorde att tårar forsade, jag orkar inte hjärtat, jag är inte stark nog ännu. jag saknar dig så fruktansvärt mycket, fattar fortfarande inte att det är så här det ska vara i resten av mitt liv, snälla Kim jag ber dig jag vill känna din närhet. Hur ska jag lyckas att bli hel igen? Du finns ju inte med mig mer, jo jag vet att jag har tjejerna, maken och barnbarnen min mamma och pappa, men jag har inte dig mer och det finns inget som råder bot på det älskade Kim, min förtvivlade saknad är så stark.

Det känns skönt att gråta, att släppa ut min förtvivlan, det är ingen som ser mig, jag kan bara sitta här och vara mig själv, låta det som gör så ont komma ut, ventilera. Tänka, ja jag kan skrika också om jag vill. Fats det jag gör är att be dig finnas vid min sida, låta mig känna din närhet. Jag förstår inte hur du tänkte den dagen du gav upp, jag vill inte förstå hur det fungerar för då kanske jag själv ger upp ändå fortsätter jag söka efter svaren som jag aldrig kan få. Älskade hjärtat det skulle varit vi två mot världen, mor och son, hur tänkte du att jag skulle orka nu?

Allt vi hade tillsammans, alla tankar vi delat, bilder, sorger och glädjestunder, du bara gav upp dem. Vart är du nu? Finns det en himmel? Är du en ängel? Jag kallar mig en änglamor. Jag söker din röst i vinden, hoppas att höra några ord, men jag har inte fångat ett enda, jag har letat efter en bro att kliva över för att komma till dig, men ingenstans finns den väg som tar mig till dig. Jag står kvar på jorden och jag saknar dig. Älskade Kim det finns ingen enda som kunde ge mig så mycket inombords som du, snälla hjälp mig. Vart är du nu?

Älskad, saknad och aldrig någonsin glömd av din mamma

Min son, min underbare son

Annonser

Read Full Post »

Självmord

Wikipedia om Självmord, suicid, är den medvetna handlingen att ta sitt eget liv. Orsaken till att människor försöker begå självmord är många: Ofta finns där en känsla av hopplöshet, en brist på framtidstro och en låg värdering av det egna livet, vilka alla är symptom på depression, men behöver inte vara depression. En orsak kan vara en klar insikt om livet som långrandigt och förödmjukande. Självmord föregås ofta av en personlig kris och inte sällan ett intensivt intag av alkohol eller andra droger som en del i själva självmordet eller för att övervinna rädslan att ta steget att med andra medel ta sitt liv. Ibland väljer människor med smärtsamma sjukdomar att ta sitt liv istället för att invänta en oundviklig död (inväntar en oundviklig död gör vi alla).

Det är så konstigt att tänka på att min son gjorde det, han tog sitt liv, utplånade framtiden och han hade varit deprimerad och jag fick ingenting veta, jag gick i min fina tro av att allt var bra, att min son mådde bra. Vi pratade och han sa ingenting, nu sitter jag här och kan inte leva det liv jag levde längre, nu måste jag leva ett liv efter självmordet, jag är dömt till att sakna tills dess att jag själv dör en dag för då hoppas jag att få träffa min son igen. Ja jag är en av de människor som vandrar här som har en tro på att det är så, att det finns en ANDRA SIDAN. Vad tror du? Det är konstigt men fram till min sons självmord tänkte jag inte ett dugg på döden men nu är den min ständiga följeslagare, finns där hela tiden så märkbar, gör sig påmind och jag kan ingenting göra för att stoppa den för min son är död. Jag går till en kyrkogård, till en minneslund och tänder hans ljus, jag försöker få en förnimmelse av hans ande, men jag är inte mottaglig och jag förbannar det. Jag vill känna. Jag gråter för att min son tog farväl av den här platsen där vi vandrar kvar och jag vet vissa dagar inte ens hur jag ska stå ut med att leva, men jag gör det likväl. Det finns bitterhet inom mig, mot människor som vetat och inget sagt, det finns bitterhet över att livet var så hårt att min son kände att han ville dö, jag känner bitterhet över att han tog sitt liv, ilska över att han lämnat mig så här. Mår illa när jag tänker på hur hans liv slutade, hängande i ett par datakablar. Jag förbannar livet för att det är så svårt, men jag lever likväl. Jag saknar min son varenda dag, jag saknar hans skratt, jag saknar hans bråk, jag saknar allt som aldrig mer kommer att bli, jag saknar framtiden som han tog med sig på sin resa till det där okända som vi inte vet något om. Jag är en trasig människa, där själen skurits sönder, jag läcker livslust, rakt ut det bara rinner och rinner. Saknaden, den smärta den ger det finns inget botemedel. Jag går till minneslunden och tänder ljus, jag ser lågan brinna och tänker på hur min sons låga släcktes och dessa stunder hatar jag livet, hatar så att hela mitt inre sprutar likt lava i en levande vulkan. Känner den förtvivlade orättvisekänslan bita tag i mitt inre, trasar sönder det som finns kvar, min son, herregud min son är död.

Read Full Post »