Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘suicide’

Självmord

Wikipedia om Självmord, suicid, är den medvetna handlingen att ta sitt eget liv. Orsaken till att människor försöker begå självmord är många: Ofta finns där en känsla av hopplöshet, en brist på framtidstro och en låg värdering av det egna livet, vilka alla är symptom på depression, men behöver inte vara depression. En orsak kan vara en klar insikt om livet som långrandigt och förödmjukande. Självmord föregås ofta av en personlig kris och inte sällan ett intensivt intag av alkohol eller andra droger som en del i själva självmordet eller för att övervinna rädslan att ta steget att med andra medel ta sitt liv. Ibland väljer människor med smärtsamma sjukdomar att ta sitt liv istället för att invänta en oundviklig död (inväntar en oundviklig död gör vi alla).

Det är så konstigt att tänka på att min son gjorde det, han tog sitt liv, utplånade framtiden och han hade varit deprimerad och jag fick ingenting veta, jag gick i min fina tro av att allt var bra, att min son mådde bra. Vi pratade och han sa ingenting, nu sitter jag här och kan inte leva det liv jag levde längre, nu måste jag leva ett liv efter självmordet, jag är dömt till att sakna tills dess att jag själv dör en dag för då hoppas jag att få träffa min son igen. Ja jag är en av de människor som vandrar här som har en tro på att det är så, att det finns en ANDRA SIDAN. Vad tror du? Det är konstigt men fram till min sons självmord tänkte jag inte ett dugg på döden men nu är den min ständiga följeslagare, finns där hela tiden så märkbar, gör sig påmind och jag kan ingenting göra för att stoppa den för min son är död. Jag går till en kyrkogård, till en minneslund och tänder hans ljus, jag försöker få en förnimmelse av hans ande, men jag är inte mottaglig och jag förbannar det. Jag vill känna. Jag gråter för att min son tog farväl av den här platsen där vi vandrar kvar och jag vet vissa dagar inte ens hur jag ska stå ut med att leva, men jag gör det likväl. Det finns bitterhet inom mig, mot människor som vetat och inget sagt, det finns bitterhet över att livet var så hårt att min son kände att han ville dö, jag känner bitterhet över att han tog sitt liv, ilska över att han lämnat mig så här. Mår illa när jag tänker på hur hans liv slutade, hängande i ett par datakablar. Jag förbannar livet för att det är så svårt, men jag lever likväl. Jag saknar min son varenda dag, jag saknar hans skratt, jag saknar hans bråk, jag saknar allt som aldrig mer kommer att bli, jag saknar framtiden som han tog med sig på sin resa till det där okända som vi inte vet något om. Jag är en trasig människa, där själen skurits sönder, jag läcker livslust, rakt ut det bara rinner och rinner. Saknaden, den smärta den ger det finns inget botemedel. Jag går till minneslunden och tänder ljus, jag ser lågan brinna och tänker på hur min sons låga släcktes och dessa stunder hatar jag livet, hatar så att hela mitt inre sprutar likt lava i en levande vulkan. Känner den förtvivlade orättvisekänslan bita tag i mitt inre, trasar sönder det som finns kvar, min son, herregud min son är död.

Annonser

Read Full Post »